zandrallindgren

Jag är så trött på att känna såhär. Jag är bara 20 år men endå så har jag panik över vad fasen jag ska göra av mitt liv. Jag vill resa,bo i en annan stad,plugga till något vettigt,öppna en egen butik,träffa nytt folk,bygga mitt drömhus,få barn,vara lycklig över livet....Men hur ska jag göra?

Okej jag ska inte klaga över allt jag har en underbar familj,pojkvän och vänner. Där kunde jag inte ha fått bättre. Men livet känns inte helt okej. Jag är ett kontrollfrek jag vill veta vad jag ska göra i morgon. Vad jag ska bli. Hur saker och ting ska se ut. Men när jag inte har en blekaste aning om vad jag ens kommer göra till sommaren blir jag rädd.

Jag har ju mina funderingar. En är att fara till Göteborg och jobba eller plugga. Men ska jag åka själv. Anton har ju jobbet här och vill inte åka. Jobbigt. Vet inte om jag skulle klara ett distans förhållande.

Men vad tusan ska jag göra i Skellefteå?. Jag tror aldrig jag har varit såhär rastlös någon gång förut. Jag har alltid kännt ett lugn med att bo här. Men nu har jag fått panik och vill bara byta stad,vardag prova mina vingar. Testa något helt nytt.

Puuhh jag blir alldelens slut i skallen av allt tänkande. Jag har väl troligen insätt att det är jobbigt att bli vuxen. Alldelens för många jobbiga beslut!

Näee hurrni Nu ska jag sluta klaga över allt.