zandrallindgren

Idag har jag:
Vandrat mellan TVn , kylskåpet och sängen. Förutom en gång när jag skulle gå hem till mig. (jag brukar alltid bo hos mamsen då jag är sjuk). Iaf så skulle jag hem och hämta mobil laddaren. Jag tar Stigs (min far) jacka å skor som är 40 stolekar för stora och börjar min vandring.. Då upptäcker jag att det är måste vara minst 25 minus. Och ångrar redan mitt val av kläder å skor eftersomm det tar dubbelt så lång tid att ta sig fram i den 3 meter höga snön som är utanför. Vad jag dock inte upptäckter är att simba förljer efter mig. Simba är förövrigt Amandas katt, eller man kanske ska säga bäbis,ögonsten,diamant ja ni fattar.

Och vad händer då när jag ska gå in i mitt hus. Jo ja stamplar in det fortaste jag kan för att slippa kylan, smäller igen dörren allt jag har....och

Sen hör jag det värsta kattskrik du kan förställla dig ! Dörren var stängd och kattens svans imellan!!!.
Efter några sekunder av stelhet så kopplar hjärnan och jag fattar vad jag just har gjort mot Amandas lilla diamant.
Jag öppnar dörren och katten springer in och tittar på mig som jag inte borde få leva. Och svansen hänger ner som en lös skinnbit. Och jag ska inte nämna så mycke blod det var.

Men hur som helst så har jag iaf tagit katten till mamma och bäddat ner han i sängen, gett han grädde,stryckit han och suttit å bett om ursäkt 1000 grr.

Han verkar dock inte så berörd av att han nästan är svans lös. Men jag vet en som kommer vara det. Längtar inte till hon kommer hem. :P