zandrallindgren

Jag måste erkänna en stor svaghet som jag har och det är det här med sjukhus. Jag är livrädd för sjukhus,jag praktiskt taget hatar det. Jag ska vara riktigt jävla dålig innan jag åker dit,helst typ döende. Och nu har jag varit där två dagar i rad. fy fan säger jag bara. Men det som skrämmer mig själv är att jag ljuger då jag är där. I går frågade läkaren en massa frågor:

Läkaren - Bjöder du när du varit på toa?
 Jag - Njaa inte så farligt
- Hur mycket blod kommer då ungefär
- njaa nästan ingeting
- Men hur mår nu
- bra
- men hur ont på en skala känns det när jag tycker här på magen mellan 1 -10
-typ bara 2,5

Typ en lögn på vara fråga,allt bara för att få fara därifrån. Sen i måndags så sa jag att jag mådde jättebra efter att ha legat där i en timme, jag tog mig upp ur sängen och sträckte upp ryggen och började gå fast att jag bara ville skjuta mig själv i foten eftersom jag hade så ont. Men jag klarar inte av sjukhus,doften av lassarett får mig att må illa,dom smala korridorerna ger mig panik.

Jag vet att det är skitfjantigt men jag vet inte varför jag känner sådär. Önskar man vore normal i skallen å bara fara dit å få hjälp,men ja har riktigt svårt för det.

Aja nu ska ja sluta prata om min mage,roligare saker finns ju att skriva om. dock måste ja gå å äta nu innan jag dör men på återseende ;)